Minneapolis

Se där, vi fick anledning att skriva en sista blogg post. Vårt sista stopp på resan blev Minneapolis hos våra vänner Jan & Al. Vi träffades en gång på en shuttle bus i Oakland på väg till Hawaii 2015 och har setts flera gånger sedan dess. Bland annat besökte de oss sommaren 2017.

Vi har haft en underbar vecka med mängder av upplevelser och många skratt. Bland annat fick vi besöka Paisly Park, Prince hem och studio, som precis har konverterats till ett museum. Tyvärr fick man inte fotografera där inne, men det var häftigt att få se hela det praktfulla huset med alla musikstudios, filminspelningsplatser, scener och nattklubb. Hans arbetsplats hem var ett och samma och han hade endast ett par sovrum på övervåningen.

Till vår förvåning fick vi veta att hans personliga kock jobbar kvar och att vi kunde inta en lunch i nattklubben efter visningen, så självklar gjorde vi det.

 

 

Våra värdar gav oss en privat guidning runt Minneapolis och visade bland annat Fredrik R Weisman art museum, en byggnad ritad av Frank Gehry. Hur cool som helst och tacksam att fota.

 

Ett annat av stans kännetecken är The arch stone bridge, en gammal järnvägsbro som nu har gjorts om till gång- och cykelbro. Självklart trodde inte många på arkitekten och hans idé om en böjd bro i sten, men det gick ju hur bra som helst.

 

I Minnesota och Minneapolis finns det största shopping center i hela USA, Mall of America. Då måste vi ju shoppa lite, men kanske det som är mest annorlunda är att det finns en nöjespark mitt inne i centret. Tre berg-och-dal banor och massor av annat.

Du kan bland alla butiker bygga din egen nallebjörn. Du väljer tyg, modell och får den stoppad. Sedan gäller det att namnge den  och få ett födslointyg. Det finns 8 olika stationer att passera innan nallen är klar.

 

Som synes kan den se ut lite hur som helst. Det var fullt med folk inne i butiken, så det är populärt.

 

 

 

Behöver din docka gå till frissan går även det att ordna.

 

 

 

Då vin och får står på att-göra-listan för resan så lyckades vi få även det tillgodosett. En och annan kanske funderar över möjligheten att göra vin i ett område så pass långt norrut som Minnesota och Wisconsin, på gränsen till Kanada. Jodå, för att lyckas med det har man på universitetet lyckats korsa druvsorter från Europa  med härdiga druvor från norr och på så sätt få fram 11 druvor för vinodling.

De har blivit döpta efter franskklingande ortsnamn från trakten, så som Pepin, Frontenac Marquette. Vi besökte Villa Bellezza och Danzinger vineyards i ett väder som närmast beskrivs som vinter.

 

Efter vin kommer får och Al hade bokat besök Hickory Hills Farm där vi blev visade runt gården och få ställa alla tusen frågor om fårskötsel. Det är fascinerande att lära hur olika förutsättningarna är, här är det köttet och ullen som är den produkt man vill få fram, medan det är kött och skinnen hemma hos oss med Gotlandsfåren.

Ett intresse som väckts under resa är öl. Så vårt värdpar ordnade en guidad tur på Surly brewery, en mycket uppskattad tur med mängder av nya insikter.

 

 

De hävdar bland annat att de hämtar glaciärvatten från brunn rakt under bryggeriet så att de har det bästa av vatten att få tag på. Coolt.

 

 

På tal om glaciär och is, så täcktes även Minnesota av is under istiden och spännande vattendrag och naturfenomen uppträder lokalt.

 

 

Som här vid Taylors Falls där stora potthål bildats i berget när vattenmassor dragit med sig slam och sten i håligheter. Floden på bilden är St Croix river som skiljer Minnesota och Wisconsin åt.

 

Man kan inte lämna Minneapolis utan att nämna den andra stora artisten/konstnären från stan. Bob Dylan. Han har hyllats bland annat genom denna Mural Painting, en massiv målning på en huskropp, mitt i stan. Som vanligt finns fler bilder under Stefans fotogalleri.

Jan och Al, ett stort tack för en oförglömlig vecka, vi säger som Prince

Kalifornien

Nu har vi lämnat Hawaii för våren i Kalifornien och Santa Clara som ligger strax invid San Jose, söder om San Francisco.

Vi firade påsken hos Annikas kusin Ingrid och träffade hennes söner med familjer. Alla bidrog med mängder av god mat, till och med Kalles kaviar och hårdbröd.

 

 

På bilden syns från vänster, Pete, Stefan, Sarah, Ingrid, Sally och Rolf.

 

 

 

 

På långfredagen åkte hela gänget till Carmel beach för långpromenad och rastning av alla hundar, Lolly, Butter och Sparky.

 

 

Det är kotym att låta hundar springa lösa på stranden. Det går helt utan större konflikter hundarna emellan. Det är snarare ägarna som har olika åsikter, men denna dag gick helt utan problem.

 

Men det sker även många andra aktiviteter på beachen, så som brudfotografering.

 

 

 

Trots att The bay area är som en enda stor stad finns många parker och naturområden runt omkring att vandra i. Vi började med Rancho San Antonio open space preserve där det finns mycket vilt, som bland annat bergslejon och rikt fågelliv.

Det vi stötte på mest av var rådjur, kalkoner och jordekorrar (klicka på bilderna för att se dem i större storlek) …

 

… och mycket vackert landskap

 

 

 

 

Ett annat kul ställe vi besökte, på gångavstånd, var Apples besökscenter. Huvudkontoret ligger här och för att kunna ta emot besökare som vill köpa och få hjälp med sina i-saker har man byggt detta läckra center. Alla byggnadens former och proportioner är tagna från de av en iPhone. Till och med trappornas ledstänger är formade så att det känns som att man håller i en iPhone

Vid en modell kunde man via en iPad se huvudkontoret, lyfta på taken på olika byggnader och se in. Det var bara att gå runt modellen och se allt från olika vinklar, även Steve Jobs biosalong som ligger mer under jord än ovan. På platsen fanns förut HP’s kontor, nu riven, men man har tagit tillvara all betong och återanvänt det till de nya byggnaderna, det är miljötänk.

I Kalifornien finns många vingårdar så självklart stod även det på agendan. Först ut blev Mountain Winery som tyvärr inte var öppet trots att det stod så på Google maps, men det är ett fint ställe med fantastisk utsikt. De har även en amfiteater med konserter. Inget vin här,

så nästa anhalt blev Savannah Chanelle där vi fick smaka den bästa Pinot Noir på resan (i Stefans tycke). Bra viner, men “pricy”. Luke som visade oss runt ska till Sverige i sommar, så kanske får vi träffas igen.

 

Kommer ni åt denna Pinot Noir till bra pris, så köp.

Förutom vin besöktes också bryggeriet Halford där man kan skryta om att servera 71 olika ölsorter på kran.

 

Åter till vandringar och Rolf (Ingrids son) tog oss upp på en mycket krävande “hike” till Mission Peak. Här uppifrån fick vi en utsikt över hela dalen söder om San Francisco bay.

 

Vanligaste djuret man stöter på här är kossor.

Fler bilder finns under fotogalleriet.

 

 

Sist men inte minst gjorde vi en härlig dag och strosade i den pittoreska staden Los Gatos. Här bjuds på massor av shopping av alla sorter och flertalet restauranger.

 

 

Nästa anhalt på resan … LA.

Efter att vi sa hejdå till Ingrid och resten av släkten, tog vi en liten avstickare för att hälsa på Stefans bror Håkan och Pernilla och barn. De var här på påsksemester, så det var kul att passa på att se dem då våra vägar korsades. Vi tog oss en heldag på Santa Monica och Venice beach för bad och långpromenader.

Underbart att få lapa lite sol igen, det var mulet och kallt uppe i Santa Clara.

 

 

 

Det är kul att se alla människor på cyklar, rullskridskor, rullbrädor, kickbikes, el-skotrar, ect rullande fordon man idag använder.

 

 

Så …. nu är vi påväg hem, vi ska bara mellanlanda i Minneapolis ett par dagar först. Vi ses i Sverige efter den 14 april.

Nytt skede på resan – Hawaii

Nu har vi varit på Hawaii i 7 veckor och inlett ett skede som närmast kan beskrivas som vardagsliv-på -Hawaii. Vi har gått från att uppleva nya främmande platser till att komma till det bekanta, men det ska betonas att det inte är synd om oss alls. Mycket runt uthyrningen av lägenheten har behövt skötas, massor av möten och rätta upp hur vi vill ha saker ordnade.

Men vi har också fått tid till avkoppling och kontemplation.

Det har varit kul att få bekanta oss med flera grannar som också är ägare i huset. Vi har till och med blivit inbjudna till bostadsrätts-föreningens månatliga möten, där vi får inblick i hur man tänker sig gå vidare med renoveringar av huset. Allt från vattenläckor på taket till ombyggnad av receptionen och poolområdet.

Vi har haft flera besök också. Stefans morbror Johan och hans fru Anne-Marie är ute på en långkryssning från San Francisco och hade som första anhalt Honolulu. Vi passade på att spendera dagen tillsammans. Fantastiskt trevligt.

 

Annikas systersöner Richard och Fredrik kom över och hade sitt sportlov hos oss under 10 dagar.

Vi hade en fantastiskt trevlig tid tillsammans med mängder av aktiviteter.

 

Bland det första vi gjorde var att bestiga Diamond Head, en utkikspost från 2:a världskriget på toppen av vulkankratern. Vi gick i över 3 timmar fram och tillbaka.

 

 

Från toppen har man en fin utsikt över hela Honolulu. På bilden syns även huset där vi bor. Det är det i bakgrunden mitt emellan grabbarna.

 

 

Ett besök vid Pearl Harbor och Arizona memorial tillhör ett av de självklara turistattraktionerna. Här är vi ombord på Battleship Missouri och kunde se platsen där japanerna skrev under kapitulationen 1945.

 

Vi åkte även till Polynesian Culture Centre där man besöker små byar och får inblick i de olika kulturerna i den polynesiska övärlden. Det är knappt att ett heldagsbesök räcker för att se allt. På kvällen fick vi äta Luau, en buffé med mat från Hawaii, och se en show.

Den mesta tiden ägnades ändå åt många av de fina stränder som finns runt hela Oahu. Lanikai är vår favorit med den finaste av sand man kan tänka sig.

 

 

Men också stranden på Waikiki beach, rakt nedanför lägenheten erbjuder badlek i stora vågor.

 

 

 

Tillsammans har vi ätit massor av god mat, både på food trucks och hemma. Varje morgon startar med en fruktsmoothie och på lördagarna  går vi ner till den lokala farmers market för att handla frukt och grönt inför kommande vecka.

 

Det har varit ett sant nöje att få ha killarna hos oss.

Cruise to the edge – 2018

Så var det äntligen dags igen. En äkta proggrock kryssning från Tampa till Belize och Costa Maya i Mexico. Stefan åkte ensam medan Annika stannade kvar på Hawaii.

Vi seglade med Royal Caribbean och Brilliance of the seas, ett enormt fartyg med plats för en riktig teaterscen och salong med parkett och balkongrad, hela 13 våningar. Trots att jag valde en budgethytt, var den rymlig och jättefin.

Minst 4 scener var igång samtidigt över hela båten och huvudscenen var uppe på pooldeck (våning 11). Den var arrangerad sidledes så att man kunde stå/sitta framför, men även gå runt den en trappa upp.

 

Artister då? Huvudattraktionen var Yes och bilden är tagen under en Q&A. Under de tre spelningar som var i teatern fick man inte ta med systemkameran, så tyvärr finns inga bra bilder därifrån. Yes spelade en 1-10 konsert där man valde ut en låt från de första 10 albumen (av 21) och spelade de i en följd. Kul var att man hade med Tony Kay på keyboard som gästartist. Han var med i gruppen under de första 3 skivorna. Annars har gruppen decimerats på sina originalmedlemmar och det är i mitt tycke bara Steve Howe (Gitarr) kvar. Alan White (trummor) har så dålig hälsa att han ersattes på spelningen och kom in en kort stund på slutet. Billy Sherwood (Bas) ersatte Chris Squire redan 2015 efter hans bortgång och gjorde tyvärr en mycket dålig insats. Han var ur takt för det mesta och klantade sig genom att starta en ny passag som de andra inte riktigt var med på.

Genom sin biljett blev man tilldelad en röd eller blå grupp för de stora showerna. Yes var den ena och Marillion och Steve Hackett de andra, ingen fotografering tillåten.
Hackett var fantastisk och han spelade några låtar från sina första soloskivor, men sedan mestadels Genesis. På bilden syns han spela med Dave Kurzner, mer om honom nedan. Kul var att sångaren var Nad Sylvan och basist Jonas Reingold, båda svenskar och jag lyckades kom in på båda spelningarna.

Dave Kurzner och vänner uppträdde även på prepartyt (se FB inlägg) där de spelade Pink Floyd.  Det blev helt magiskt då alla musiker har någon gång spelat med PF. Daves egna material är också superbra, så honom såg jag flera gånger ombord.

Att delta på en kryssning som denna innebär också att man kan sätta sig ner vid vilket bord som helst vid måltiderna och prata med personer som har samma intresse som du själv. När de förstod att jag är svensk kom alltid bandet Moon Safari upp som samtalsämne. En grupp som är i det närmaste okänd i hemlandet, men i dessa kretsar oerhört hyllade. Grejen med dem är att de sjunger oerhört bra stämsång. Tack grabbar.

Parallelt med all musik hade Roger Dean en stor utställning med mängder av sin konst som prytt diverse skivomslag. För endast $35000 kunde man köpa detta original.

 

Marillion då? Inte ett band i min smak och Steve (sångare) är för arrogant mot sin publik.

Jag har bara skrivit om en bråkdel av allt som hände, inte ens om landstigningarna, och andra band jag såg var Gong, Focus, Saga, Sons of Apollo, Martin Barre, Glass Hammer ……

Är du nyfiken på fler bilder från kryssningen, hittar du dem här och om du skulle vilja åka själv i februari 2019 kommer all information finnas här.

Ses vi ombord 2019?

Södra ön

Inloppet till Picton

Firar med vännerna Denise och BeatriceNyåret 2018 inleddes med att fira nyårsafton med våra vänner från Schweiz, Denise och Beatrice. De var i Nya Zeeland på en 2 veckors resa från syd till norr och det hände sig att de var i Wellington samtidigt som vi på nyår. En härlig kväll.

En skål på verandanDå vi inte är ute efter att rusa runt landet, bestämde vi oss för att fokuser på den norra delen av södra ön. Från Wellington tog vi färjan till Picton och buss vidare till vår bas vid Peters airBnB i Marahau.

Peter utanför sitt airBnB CockleHärifrån har man ett perfekt läge att utforska Abel Tasman national park, en av Nya Zeelands great walks. Detta var ett av de bästa boende vi har haft under vår resa, ett eget litet hus vid sidan av hans eget, alldeles nybyggt. Vi var bland de första gästerna.

 

Ridtur på den långsträckta stranden vid lågvattenMarahau är en fin liten badort som lever mycket på sommarturism och sin närhet till parken.
Tidvattnet skiftar flera meter och stranden sträcker sig flera hundra meter ut vid lågvatten.

 

SjösättningFör att kunna sjösätta båtar behövs traktorer som skickar ut och plockar upp, beroende på hur tidvattnet är för stunden. Taxibåtar tar vandrare som bara vill göra dagsturer utmed vandringsleden.

 

Annika på vandringVi hade ursprungligen tänkt oss att vandra hela Abel Tasman, men fann att det var fullbokat. Dvs det tar ca 3-5 dagar att gå hela vandringen och man behöver boka campingplats/ hydda för det.

 

Till råga på allt så skadade Stefan sin fot så att han blev begränsad i att gå längre sträckor.  Annika tog dock tillfället i akt och vandrade 14 km utmed vandringsledens början. Stigen går utmed kusten i grönska som ibland bildar tunnlar

 

och ibland går ner till olika stränder där det finns vackra stenformationer och småöar.

 

 

 

Annika med vår värd Peter Arthur Vår värd ville visa oss de övriga omgivningarna runt Marahau och tog oss till The Riwaka Resurgence där vatten kommer ut från under berget. Vi besökte även Takaka Hill med fantastisk utsikt över dalarna

 

med odlingar av vin, äpplen och humle. För att se fler bilder från Marahau har vi lagt ut en ny resebildssidan här.

 

 

Abel Tasman ECO toursSjälvklart ville vi se mer av Abel Tasman och som alternativ till att gå hela vandringen så kan man ta guidad båttur, vilket vi gjorde. Med Abel Tasman ECO tours kunde vi inte bara lägga till vid olika stränder, vi kunde också få besöka öar utmed kusten och se sälar och

olika fågelarter. Med en marinbiolog som guide fick vi en inblick i hur national parken en gång förstörts av europeer som infört nya växter och djur. Målet nu är att återställa naturen för att ge utrotningshotade fåglar och djur chansen att återhämta sig.

Abel TasmanEtt exempel är en tall som trivs mycket bra, men växer så fort att den tar över solljus från andra buskväxter. Den släpper dessutom långa barr som försämrar växtligheten ännu mer, vilket leder till att många djurarter saknar sin basföda.

Grönt i en lagunPå toppen av det tar råttor och mårddjur enkelt fåglarnas ägg, då de ruvar på marken. De har ju inte haft några naturliga fiender tidigare.

 

 

De bedjande gubben

Förutom att få oss massor av kunskap till livs får man från havet se så mycket vacker natur. All grönska och alla läckra klippor som den bedjande äldre mannen.

 

 

Efter en vecka fick vi tacka Peter för vår vistelse, under en tid där han haft den svenska flaggan hissad vid huset.
Nu bar det av till Nelson.

 

 

Vi stannade tre dygn i Nelson och härifrån är det perfekt att nå vingårdarna som producerar det välkända Sauvignon Blanc vinet. Ett läskande vitt vin.

 

 

På den röda sidan är det Pinot Noir som dominerar totalt, här från Kahurangi Estate. En del går att få tag på hemma på systembolaget.

 

 

Dräkter av sugrörMer oväntat var besöket på WOW, world of wearable art and classic cars. Ett museum med båda teman i en gammal nedlagd bilfabrik.

 

 

På klädessidan tävlar designers i olika kategorier och verken är sannerligen fantasirika. Teman kan vara “framtid” “rött” “fria verk” ect. Tävlingen går varje år i Wellington och drar ca 60000 besökare.

 

StudebakerClassic cars, behöver vi säga mer?Thunderbird

 

 

 

Nästa gång ses vi på Hawaii

Housesitting i Whitby

Vi har haft en fantastisk tid som “house sitters” och tagit hand om två westies, Tilly och Osy, och katten Gatz över jul- och nyårshelgerna.

Whitby är en förort norr om Wellington och vi har haft turen att uppleva lite av livet i Nya Zeeland genom möte med familjens trevlig grannar, Mike & Margaret och John & Janice.
Vi har även fått ta del av växlande väder, från 30+ soliga dagar till riktig oväders storm.

Hundarna har varit riktiga kelgrisar som tagit varje tillfälle i akt att få uppmärksamhet. De har också fått njuta av långpromenader varje dag då hela Whitby är full av avskilda promenadstigar lämpade för hundar.

 

Här i Nya Zeeland firas jul den 25 december, som i den övriga anglosaxiska världen och gatorna saknar inte jul-dekorationer utomhus direkt. Det finns till och med guider för att se var husägare har dekorerat sina trädgårdar.

Vid jul är det ju viktigt att smaka julskinkan kvällen innan jul, så även här. För oss blev det att göra två gånger, först för oss själva den 23’e och sedan hos Mike och Margaret den 24’e december.

 

 

Vi ville på julaftons morgon prova på Nyzeeländsk frukost. Croissanter med philadelphiaost, rökt lax och gurka. Till det dricker man champagne. Riktigt gott, men lite konstigt så tidigt på morgonen.

 

Under mellandagarna har vi även kunnat göra en del egna utflykter, walks, till bland annat Battle Hill där britterna slogs mot maorierna för sista gången. Ett slag som ingen sida egentligen vann.

 

Mike och Margaret tog också på en tur till Featherston, Greytown och Martinborough och de lokala vingårdarna. Vi fick smaka goda ostar och gott vin, Pinot Noir och Sauvignon Blanc denna gång.

 

Det finns så mycket att se och upptäcka i området, så som fågelskyddade träskmarker där man har byggt  gömslen för att ostört kunna observera naturen på nära håll.

 

Wellington är inte en så stor stad, men mycket mysig att promenera i. Stora delar är tydligt Art Deco inspirerad och de är kul att man vill behålla de husen. Gatorna är inte så breda och husen låga, vilket ger en trevlig känsla när man går igenom de centrala delarna. Vi gjorde vår julhandel och besök på bryggerier i stan.

 

 

 

I Pukeahu National War Memorial Park har man installerat The Great War Exhibition, utförd av sir Peter Jackson (Nyzeeländare – Sagan om Ringen…). En fantastisk utställning och många fler bilder från den kan du se här.

 

Vi vill rikta ett stort tack till Scot och Debbie för att har låtit oss få ta hand om de härliga hundarna och katten och för att vi har fått bo i deras hus.

Stefan och Annika

Hobbiton bland annat

Det är välkänt att Sagan om ringen har spelats in på Nya Zeeland och vi har besökt flera av inspelningsplatserna. Bland annat Hobbiton som höll på att rivas, men byggdes upp igen inför inspelningen av Bilbo. Mount Doom heter egentligen Mt Ngauruhoe och vid Whakapapa togs de andra bilderna i Tongariro national park. Denna gång presenterar vi en film.

Tips från Patrik Löwenborg

Tack vare många bra tips från Patrik har vi kunna uppleva många trevligheter under våra första veckor i Nya Zeeland.

Redan i förra posten berättade vi om Waitangi Treaty Grounds uppe i Bay of Islands. Det var där Nya Zeeland skapades till det vi känner det idag.

På bilden är guvernörens hus.

 

Vidare söderut (efter besöket hos David och Helene) åkte vi till Hahei och stannade på en camping i 2 nätter. Ett otroligt vackert ställe med en fin strand. Vi gjorde även pubbesök med tur in i bryggriet.

 

Ett populärt mål är Catheral Caves, så vi tog oss en 2 timmars promenad dit och njöt av dagen.

 

 

 

Platsen bjuder på läckra stränder och vackra klippformationer. Havet har under årtusenden karvat ut delar av kusten och lämnat en del bitar kvar. Fler bilder finns här.

Man undrar om inte Roger Dean (konstnär) har hämtat sin inspiration till sina flytande öar härifrån.

 

 

Ett besök i Hobbiton är ju ett måste, men ett mer utförligt reportage kommer lägre fram.

 

 

 

Ett av Patriks förslag är Rotoroa, men vi bestämde oss för Crater of the moon walk i Taupo. Häftigt att vandra i en vulkanisk miljö där 140 grader varm ånga kommer direkt ur marken. Det fräser och puttrar överallt.

 

Ett av våra mål med att besöka Nya Zeeland är att vandra och på så sätt förbättra konditionen. Att bestiga Te Mata Peak passar då utmärkt.

 

 

Utsikten är “stunning” som det uttrycks här. Själva vandringen gjordes på förmiddagen och vandringen tog 2,5 timme över 6 km.

 

 

Efter en lunch på campingplatsen åkte vi iväg på vinprovningar igen i Hawkins bay. På Clear View Wines träffade vi Mike (avsevärt längre än Stefan) som elegant genomförde en bra provning. Så det blev inköp av ett par flaskor.

 

Nästa blev Rod McDonald Wines at Te Awanga Estate. Vi kom in 20 minuter före stängning, men Nancy tog oss igenom den snabbaste provning hon gjort. Även Sally stöttade, då de senare skulle ha en julfest.

Ja jul närmar sig och det känns lite märkligt då vi rör oss i högsommarvärme, runt 30 grader, men vi är snart i Wellington för vår house-sitting. Vi får då se hur man firar helgerna här.

Första veckan i Nya Zeeland


En vecka går fort men vi har hunnit med en hel del.
Vi startade med att åka norrut från Auckland i en ny campervan, inte direkt ny från fabrik, men en annan sort än den vi hade i Australien.

 

 

Bilen är en Dream Sleeper Mini från Spaceship rentals. Snacka om downsizing, men vi får med vår packning och Stefan kan sova raklång. Vi kan dock inte sitta inne under regniga dagar, så vi får åka dit där solen finns.

 

Så vårt första stopp blev Aroha Island, ett reservat för den skygga Kiwi fågeln. Vi gick på nattliga vandringar med ficklampor med rött ljus, smygandes så tyst man kunde, men inte kunde vi se någon. Hörde, det gjorde vi.

 

På våra promenader såg vi ändå andra sorters flygande tingestar som denna vackra fjäril.

 

 

 

Vi fick tips från vänner hamma att  besöka Waitangi treaty grounds (tack Patrik) och det kändes som ett viktigt besök. Vi fick här lära känna det moderna landets historia från 1800-talets mitt, hur britterna och maorierna kunde enas om att leva sida vid sida.

Maoriernas alla ledare samlades under en flagga, den vänstra på bilden, och såg nyttan av att samarbeta med britterna. Ett jämbördigt avtal skrevs under och det är fortfarande det som gäller idag.

 

Strax utanför Auckland (bilden) ligger Waiheke Island och där driver våra vänner David och Helene Gunson sin vingård.

 

 

Vi kunde besöka dem under en härlig, visserligen lite molnig, men fantastiskt trevlig dag.

 

 

 

De har från grunden utvecklat sin gård till att få priser, guld och tredje plats i olika tävlingar för sin Merlot, Cabernet Franc Reserv 2013. Vi fick chans att smaka den och flera andra sorter som de gör, bland annat en rosé.

 

De kunde berätta mycket om hur det går till att göra vin och att det går så bra även om man har en mindre gård.

 

 

Stort tack till er båda för att vi fick ta del av er dag och se så mycket av er ö.