Nyåret 2018 inleddes med att fira nyårsafton med våra vänner från Schweiz, Denise och Beatrice. De var i Nya Zeeland på en 2 veckors resa från syd till norr och det hände sig att de var i Wellington samtidigt som vi på nyår. En härlig kväll.
Då vi inte är ute efter att rusa runt landet, bestämde vi oss för att fokuser på den norra delen av södra ön. Från Wellington tog vi färjan till Picton och buss vidare till vår bas vid Peters airBnB i Marahau.
Härifrån har man ett perfekt läge att utforska Abel Tasman national park, en av Nya Zeelands great walks. Detta var ett av de bästa boende vi har haft under vår resa, ett eget litet hus vid sidan av hans eget, alldeles nybyggt. Vi var bland de första gästerna.
Marahau är en fin liten badort som lever mycket på sommarturism och sin närhet till parken.
Tidvattnet skiftar flera meter och stranden sträcker sig flera hundra meter ut vid lågvatten.
För att kunna sjösätta båtar behövs traktorer som skickar ut och plockar upp, beroende på hur tidvattnet är för stunden. Taxibåtar tar vandrare som bara vill göra dagsturer utmed vandringsleden.
Vi hade ursprungligen tänkt oss att vandra hela Abel Tasman, men fann att det var fullbokat. Dvs det tar ca 3-5 dagar att gå hela vandringen och man behöver boka campingplats/ hydda för det.
Till råga på allt så skadade Stefan sin fot så att han blev begränsad i att gå längre sträckor. Annika tog dock tillfället i akt och vandrade 14 km utmed vandringsledens början. Stigen går utmed kusten i grönska som ibland bildar tunnlar
och ibland går ner till olika stränder där det finns vackra stenformationer och småöar.
Vår värd ville visa oss de övriga omgivningarna runt Marahau och tog oss till The Riwaka Resurgence där vatten kommer ut från under berget. Vi besökte även Takaka Hill med fantastisk utsikt över dalarna
med odlingar av vin, äpplen och humle. För att se fler bilder från Marahau har vi lagt ut en ny resebildssidan här.
Självklart ville vi se mer av Abel Tasman och som alternativ till att gå hela vandringen så kan man ta guidad båttur, vilket vi gjorde. Med Abel Tasman ECO tours kunde vi inte bara lägga till vid olika stränder, vi kunde också få besöka öar utmed kusten och se sälar och
olika fågelarter. Med en marinbiolog som guide fick vi en inblick i hur national parken en gång förstörts av europeer som infört nya växter och djur. Målet nu är att återställa naturen för att ge utrotningshotade fåglar och djur chansen att återhämta sig.
Ett exempel är en tall som trivs mycket bra, men växer så fort att den tar över solljus från andra buskväxter. Den släpper dessutom långa barr som försämrar växtligheten ännu mer, vilket leder till att många djurarter saknar sin basföda.
På toppen av det tar råttor och mårddjur enkelt fåglarnas ägg, då de ruvar på marken. De har ju inte haft några naturliga fiender tidigare.
Förutom att få oss massor av kunskap till livs får man från havet se så mycket vacker natur. All grönska och alla läckra klippor som den bedjande äldre mannen.
Efter en vecka fick vi tacka Peter för vår vistelse, under en tid där han haft den svenska flaggan hissad vid huset.
Nu bar det av till Nelson.
Vi stannade tre dygn i Nelson och härifrån är det perfekt att nå vingårdarna som producerar det välkända Sauvignon Blanc vinet. Ett läskande vitt vin.
På den röda sidan är det Pinot Noir som dominerar totalt, här från Kahurangi Estate. En del går att få tag på hemma på systembolaget.
Mer oväntat var besöket på WOW, world of wearable art and classic cars. Ett museum med båda teman i en gammal nedlagd bilfabrik.
På klädessidan tävlar designers i olika kategorier och verken är sannerligen fantasirika. Teman kan vara ”framtid” ”rött” ”fria verk” ect. Tävlingen går varje år i Wellington och drar ca 60000 besökare.
Classic cars, behöver vi säga mer?
Nästa gång ses vi på Hawaii