Efter att ha levt ett med naturen, passerade vi Coral Bay mitt under skollov. Husvagnar och campervans stod som packade sardiner på en liten yta och vuxna och barn sprang fram och tillbaka till stranden. Lyckliga, men under ett stort ståhej. Vi åkte vidare.
Vi landade i den pittoreska staden Carnarvon under 3 nätter på en fantastisk caravanpark, rent prydligt med ett glatt gift par som drev det hela. De arrangerade en välgörenhetsmiddag en kväll då vi fick umgås med andra campare.
Under de veckor vi har varit på vägarna har vi kunna filosofera över minimalism, hur lite man egentligen behöver för att ta sig igenom en dag. Missförstå oss gärna rätt, för vi vet att vi inte lever ett vanligt liv nu, men ändå är det inte mycket utöver det vi har med oss som saknas. Vi går upp med solen och gör något vettigt med dagen, äter lagom och regelbundet och är trötta på kvällen när solen gått ned. Vår campervan är inte av den minsta sorten, men långt ifrån den största, så vi får planera matinköp och annat för att få plats. En lyx är att kunna stanna upp på en farm och köpa färsk frukt och grönt och just här har det varit den bästa platsen för det. Att bo på en liten yta får oss också att fundera på hur lite vi skulle kunna klara oss på där hemma, så framtiden får visa vad som händer den dagen vi kommer hem. Tänk att vi ändå lyckades med att slarva bort fyra saker av de få vi har, skärbräda, kaffebryggare, duschcreme och avloppsslang. Av de fyra var det bara duschcremen som inte återfanns.
Carnarvon är en märklig plats. Här odlas 70% av hela Western Australias alla grönsaker och frukter, men endast 3500 personer bor här.
Glansdagarna var på 60-talet när man byggde den första antennen för satellit-kommunikation mellan England och Australien och härifrån sändes också den första direktsända TV sändningen. I och med det valdes platsen också för NASA’s kommunikationsstation för rymdprogrammen. Om ni någonsin kommer förbi så ska ni inte missa museet.
En annan turistattraktion är ”1-mile jetty”. Den kan närmast beskrivas som en mycket lång pir som fungerat som transportplattform för varor fram och tillbaka från skeppen på redden, då det är mycket långgrunt. För att nå den får man först gå 3 km och väl framme får man veta att jettyn är stängd av transportmyndigheten på grund av säkerhetsrisk, den håller på att rasa. Men en smoothie, kaffe och scones till lunch piggar upp.
En kväll blev vi rekommenderade att gå till den lokala Yacht klubben och deras kvällspub. Vi blev välkomnade av värden och presenterade för alla medlemmar och Hillary och Garry bjöd in oss till sitt bord.
Vi hade så trevligt att vi blev hembjudna på kvällskaffe då även Janice och Gordon följde med. De var två flyktingar från Zimbabwe efter att deras farm blev beslagtagen av den nya regimen.