Kategori: Australien

Efter att ha kört runt halva Australien stannade vi 5 nätter i Sydney, Surry Hills. Vi bodde på en AirBnB hos en mycket trevlig värd Alex.

Sydney är en promenadvänlig stad, så bilen fick stå parkerad tills dess den blev såld, vilket skedde i sista minuten. Det är inte utan att det känns lite märkligt att gå runt i en stad med så många brittiska namn, så som Hyde park (bilden) , Liverpool street eller Oxford street.

Här som i många andra städer, finns minnesmärken efter soldater som stupat i de olika krigen. Nu inför 100-års minnet av slutet på förstavärldskriget, putsas de upp och det byggs nytt.

 

Vad vore en storstad om inte det fanns många höga byggnader som Tower Eye eller alla skyskrapor. Det är ändå bara själva city som har de höga husen, i övriga Sydney är det låga 2-3 vånings hus som gäller.

 

Men mest kända byggnaden är väl ändå operahuset, ritat av den danske arkitekten Jörn Utzon. Taken är klädda med över 1 miljon keramikplattor från Höganäs och det tog 14 år att slutföra bygget. Invigningen skedde 1973

Harbour bridge är också en känd  byggnad, konstruerad under 20-30 talet. Bästa sätt att se de båda är från vattnet och det går flertalet färjelinjer över hela stan och till förorterna.

 

Ytterligare bra sätt att lära känna en stad är turistbuss. Jaja, vi vet att det är lite av en fälla, men inte helt. Med denna BigBus hopon-hopoff  kunde vi inte bara lära oss mer om Sydney, vi kunde dessutom ta oss runt stan och ut till bland annat …

Bondi beach.
Här ifrån tog vi en långpromenad utmed kusten mot Coogee beach.
Sommaren har just kommit till stan och stränderna börjar fyllas upp av soltörstande.

 

Dessa stränder är inte bara paradis för sol och bad, utan också för surfare. Det har varit blåsigt under flera dagar och havet drog in stora vågor till deras förtjusning.

 

Havet har under lång tid även slipat klippväggarna och format dem till riktiga konstverk.

 

 

Vi fick tillfälle att få träffa vår utbytesstudent Joey och hans föräldrar över en 3 timmars lunch. Det var fantastiskt kul att äntligen få träffas då det var 8 år sedan Joey var hemma hos oss.

 

Då får vi  ta farväl av Sydney och Australien för denna gång. Ett är säkert, och det är att vi absolut vill komma tillbaka och se mer av detta fantastisk land och de trevliga människor vi träffat under resans lopp.

 

Nya Zeeland nästa

 

 

 

 

Nu närmar vi oss slutet på Australien-delen av vår resa. Vi har kommit så långt söderut man kan komma på den Australiska kontinenten, ja Tassie borträknat.

“Ett måste” är ett uttryck vi hört om Australiens sydkust och vi har verkligen fått se mycket härlig natur och djur (se förra bloggen). Här ett exempel i de 12 apostlarna som nu bara är 7. De övriga har eroderat bort. I förgrunden syns resterna.

Great Ocean Road ger inte bara fantastiska vyer över hav, utan också tillfälle att vandra i regnskog. Vi tog oss turerna till Tripplet falls och Erskin Falls, inte mycket till klättring, men väl så tuffa promenader och trappor.

 

 

 

Det är nästan andäktigt att vandra i de djupa skogarna och bara lyssna in. Vi stannade till flera gånger bara för att lyssna.

 

 

Ett tips hemifrån var att åka via Paynsville till Raymond Island. Känner ni till stället? Det hade inte vi (googla upp det). För att komma över behöver man ta den lilla färjan, men då den var under reparation, fick vi ta båttaxin. Våra fantastiska värdar hämtade oss.

Ön bjuder på ett fantastiskt djurliv och just koalan har här fått en fristad redan på 50-talet. Den förökade sig så väl att de höll på att äta slut på matförrådet, så nu är det födelsekontroll och nyplantering av eukalyptusträd som gäller.

Vi bodde i en studio bara 90 meter från vattnet och kunde från verandan beskåda alla möjliga fågelarter. Se mer här

 

 

Rainbow Lorikeet

 

 

 

Det är inte varje dag man får en personlig guide på resan, men Ray (pappa till vän i Sverige) tog oss på en riktig rundtur och berättade om traktens historia. Fantastiskt kul.

 

Och här fanns det många svarta svanar. Inga vita, en lite märklig känsla.

Nästa anhalt Sydney

 

 

 

Att resa över Australien i bil ger många tillfällen att komma i kontakt med natur och djur. Mycket av sådant som en resande från Sverige aldrig har sett tidigare, eller ens vetat om att det finns.  Här kommer en kavalkad av närkontakt.

Koala med unge, Tower Hill

12 apostlarna, Great ocean road

Emu, Tower Hill

Splendid Wren, Berry farm Margaret River

Rottnest Island, Perth

Christmas spider orchid, Armadale Busselton

Knölval, Exmouth

Kakaduor, Yardie homestead

Echidna, North Mandu Ningaloo

Falk, Blue lake Victoria

Ngili Cave, Margaret River

Insekt, Triplet falls Great ocean road

Pinacles desert, WA 

Pelikan, Streaky Bay

Wallaby, Tower Hill

Nullarbor

Sköldpadda, North Mandu Ningaloo

Timba, Nullarbor

Jakarandaträd, Kalgorlie

Pink Lake, Port Gregory

Dale Gorge, Karijini NP

Kameler på Cabel Beach, Broome

Boab träd, Northern Territory

En sista fågel, Red Wattlebird, Blue Lake Victoria

 

I Southern Australia har vi nu besökt Barossa Valley och McLaren Valley, två distrikt kända för viner med mycket hög kvalitet.

Jacob’s Creek var den första vingård vi besökte och vi fick träffa managern Michaela Norrman. Det var ett fantastiskt kul möte med en dynamisk och driven tjej från Sverige. Hon har tagit fram en specialserie där man kan få en egen etikett och vi köpte självklart ett par flaskor.

Nästa steg i hennes utveckling av besökscentret handlar om att man under professionell ledning får göra sin egen vinblandning i en vinbar. Det kommer att finnas 4 vita och 4 röda viner att välja bland. Blandningen görs datoriserat och helt slutet för att inte blanda in luft. Maskiner tillsluter flaskorna med skruvkork och vinerna håller lika bra som de för försäljning i butik. Man kan efteråt komma tillbaka och köpa mer av “sitt” vin.

Vi fick prova flertalet härliga viner som inte finns tillgängliga hemma, bland annat Double Barrel med Cabernet Sauvignon. Eva höll i provningen på ett mycket trevligt och kunnigt sätt. Vi kände oss mycket välkomna.

 

Vår nästa anhalt i Barossa blev Peter Lehmann. Detta vineri startade 1979 som en tillverkare för odlare som hade svårt att sälja sina druvor någon annanstans. Först efter två år kunde verksamheten tjäna tillräckligt med pengar för att betala för druvorna.

Vi hade ett trevligt möte med Deb som höll i provningen. Vi åt sedan lunch, tog med en flaska till bordet som vi sedan kunde ta med hem.

 

 

En av de minsta vingårdarna i området är Rockford Barossa. I deras cellar door mötte vi mycket dedikerad personal som kunde berätta att de gör viner för hand som för 100 år sedan. De handplockar druvorna från stockarna och även alla maskiner i produktionen är över 100 år gamla.

Vinerna är fantastiska och deras produktion nådde maxkapacitet redan för 20 år sedan, men de vill inte utöka. En av deras specialiteter är sparkling shiraz, men den var redan slut, så vi fick prova det längre fram.

 

En självklar producent att besöka här är ju Penfolds och vi hade turen att få träffa Annie. Hon gav oss special treatment då hon förstod att vi i Sverige är medlemmar i Penfoldsklubben .

 

Det som ger så mycket i att åka till dessa öppna provningar är just att det ger möjlighet att prova sådant som vi inte kommer över någon annanstans, så även här.
VI fick med oss en god Pinot Noir.

 

Över till McLaren Valley där vi stannade på Oxenberry Farm (även en vingård). Vi bodde deras cottage och blev väl omhändertagna av Simmone och Carla.
Vi besökte 6 gårdar på en dag där Paxton blev en av våra favoriter.

 

Annabel och hennes kollega bjöd på en supertrevlig provning och glädjande nog finns en del av deras viner hemma. Man får dock ta kontakt med deras distributör, för vi kunde inte hitta dem på systembolaget.

 

Therese hos Oliver Tarana kunde presentera spännande viner gjorda med andra druvor än de vanliga från området. Sangrantino är en tuff druva att odla  och tar flera år innan druvorna är användbara, men när tiden är mogen blir vinet fantastiskt.

Sammanfattningsvis kan vi säga att det finns så mycket goda viner att det inte går att berätta om de alla och vår största oro just nu är hur vi ska göra med allt vi köpt? Vi kan ju inte ta med allt på resan framöver, så vi får sätta oss och dricka.

Jo just det … hur var det med sparkling shiraz? Vi tycker som vanlig olika.

Kalgoorlie, en stad som andas vilda västern och art deco. Platsen är mest känd för guldprospektering och lättfotade flickor, skimpies.

Det finns till och med ett bordellmuseum med guidade turer, något vi avstod.

 

 

 

Dock var det lite lustigt att se hotellets sovrum när vi hade checkat in.

 

 

 

Vi hamnade här för att förbereda en del av bilkörningen över The Nullarbor som inkluderar att spela världens längsta golfbana, Nullarbor Links över 1365km (par72).

Men innan den långa bilfärden firades Stefans födelsedag med ett 2½ timmes guidad tur vid världens näst största öppna gruvhål, the Super Pit.

 

Hålet är 1,5 x 3,5 km i yta och mer än 600 meter djup. Det arbetas här dygnet runt alla dagar i vecka året runt för att producera 60 kg guld per dag.

 

 

De enorma lastarna väger 166 ton tomma och har dieselmotorer (de har inte bara 1) på 2300hk. Bara ett däck väger 5 ton och tar 45 minuter att byta. De kan ta 240 ton last och kan köras som fortast i 55kph. De är enorma, jämför med den normalstora lastbilen på bilden.
Efter en god lunch på hotellet spelades de två första golfhålen på Kalgoorlie GC och dagen avslutades med middag på stans bästa indiska restaurang. Mums.

Nullarbor nästa. Det är en körning på Eyre Highway från Norsman i Western Australia till Port Augusta i Southern Australia och sträcker sig 1675km. Man möter mest öppet landskap och mycket långa raksträckor.

Vägen är känd för att vara tuff under varma dagar och man rekommenderas att ta mycket vatten med sig. Både för sig själv och bilen.

 

 

Det finns dock en del att vackert att stanna och se under vägen.

 

 

 

Vi tog in på olika ”stations” under vägen där vi också kunde stöta på små lokala muséer. Bland annat kunde vi se denna bit av USA’s spacelab som kraschade över södra Australien 1979. Coolt att kunna få rör en sådan bit.

 

 

 

 

Det är så himla smart att förlägga en golfbana utmed vägen så att man måste sträcka på benen och röra sig lite. Det är tydligt att det inte är så ovanligt med förare som somnar vid ratten. Vi fick använda våra vandringskängor som golfskor för att minska risken att bli ormbitna.

Golfresultatet då? (hör jag er ropa) 114 slag vilket visar sig vara bättre än det vanliga mellan 120-150, men med tanke på banans skick var det kanske inte så tokigt ändå.

Vi har nu börjat vår resa österut och kommer efter en kort bit till Denmark. I området finns orter som Bornholm och Elleker.

Vi mötte upp våra vänner Julie och Graham under 4 dagar på Ayr Salean för att umgås och utforska området. Campingen, där vi checkade in i en “cabin”, var även en fårfarm där de har 70 får av en ras med inblandning av get.

Det resulterade i att de skuttade mer än förväntat vid förflyttning. Vi gjorde en hjälpande insats med att separera lammen från sina tackor. Det var mer än utmanande. Ja, det stora djuret på bilden är en alpacka som stortrivdes bland fåren.

 

I området finns de största, högsta och äldsta träden i Australien, så vi besökte Valley of the Giants.

 

 

 

Trädet i fråga heter Tingle tree och kan bli 70 meter höga och slutar sedan att växa på höjden. Då de kan bli många hundra år gamla växer de fortsättningsvis på bredden.

 

Det coola är att man kan gå en gångväg uppe bland trätopparna, 40 meter upp i luften. En aning läskigt, men kaffe och kaka uppmuntrar efteråt.

 

 

Denmark som stad uppfattar vi som en övervintrad hippie-stad, har de möjligen övergett Kristiania?
Folkfest var det i alla fall med flera parader och musikanter på gatorna.

 

Mer avslappnat var det på stränderna som vid Green Pools där sanden var fin som saltkorn och klipporna slipade som på svenska västkusten. Vattnet turkost och kristallklart.

En del av klippor kallades Elephant Rocks, kan ni se varför?

 

 

 

När vi nu tar avsked från Julie och Graham får vi inte ses förrän till våren i Sverige.

Här i Margaret River uppfylldes alla tre av våra teman för vårt tjänstledighetsår. Vi fick möjlighet att besöka 9 vingårdar, fårfarm och ta mängder av bilder. Se fotogalleriet för fler.

Utgångspunkten var Bridgefield guesthouse, ett ursprungligt hotell från förra sekelskiftet där de flesta orginaldetaljerna är bevarade. Vårt rum hade till och med en liten uteplats.

 

En dag tog vi en guidad tur så att vi båda kunde koncentreras på vinet.

Att få besöka små som stora producenter var hur kul som helst. Det vi fick lära oss är bl.a. att druvorna Cabernet Sauvignon och Chardonnay dominerar produktionen, för att de helt enkelt har bäst förutsättningar. Men vi stötte även på 100% Malbec och Zinfandel och diverse blandningar.

Trots att det ibland finns Merlot inblandat i en flaska Cabernet Sauvignon kan det ändå bara står Cab. på etiketten. Det finns nämligen en regel att om att man måste deklarera andra druvor om dess halt överstiger 25%.

 

Det är inte bara rött som görs här, utan även mycket vitt och rosé. På den vita sidan finns bredvid Chardonnay, SBS (Sauvignon Blanc + Semillon 60/40) och SSB  (Semillon + Sauvignon Blanc 60/40).

 

Förutom själva vinerna är det som alltid även sällskapet som är ett stort nöje. Vi fick träffa flera vinkännare att dela våra intryck med, bl.a. en kvinna som är vinansvarig på en restaurang i Florida.

 

För att besöka fårfarmar var det bäst att ringa i förväg och då blev vi välkomnade till familjegården Big Valley Campsite och få träffa Kevin. De hade även som sido-verksamhet att driva en campingplats på sina marker.

Han visade oss runt med stor glädje och passion.  De har ett par tusen får av  rasen Carradale där köttproduktionen står i fokus. De får inte många kronor för skinnen.

 

 

Däremot är ullen eftertraktad och det gäller att trådarna är så fina som möjligt för att ge styrka.
det är spännande att lära hur olika förutsättningarna är mellan Sverige och här och Kevin lyssnade fascinerat på hur det går till hemma hos oss.

 

Att resa är för oss också möjligheten att få komma närmare livet på platsen. Vi fick den möjligheten genom att besöka lördagens Farmers market och restaurangskolans lunchbjudning.

Eleverna hade en tuff utmaning i att bestämma menyn samma dag då de skulle inhandla ingredienserna på marknaden. Det skulle bli en 3-rätters lunch där deras eget producerade vin, rött, rosé och vitt, serverades till.

Vi fick ett fantastiskt trevlig sällskap vid bordet av Caroline och hennes mamma Peggy.

 

 

 

Fotot då? På Berry farm fick Stefan tillfälle att fånga ett antal fåglar, bland annat dessa två. De andra kan du se under “fåglar” under fotogalleriet.

 

Nu har vi rört oss söderut mot vindistriktet Margaret River, men inte hela vägen fram, vi är i Busselton. I vår nya fas bor vi fortfarande på campingplatser, men i cabins som den på bilden ovan.

Busselton är en typisk sommar/badort med en låååång jetty, närmare 1841 meter.

 

 

 

En jetty kan närmast beskrivas som en lång pir, byggd för att överkomma de långgrunda stränderna, avsedd för frakt av varor till och från stan.

 

 

I detta fall var det timmer som  på 1800-talet fraktades över andra delar av Australien och hem till Storbritannien, men självklart också andra förnödenheter. 

 

 

Jettyn i all ära, vi hann på en dag även se Ngilgi Caves, en vandring ner 37 meter i underjorden  …

 

 

 

… äta lunch på Bootleg Brewery och …

 

 

 

 

… besöka en vingård, Aravina Estate.

Andra dagar har vi även vandrat i, nationalparker och supit in den häftiga naturen som detta land ger på så många ställen.

Fler foton finns nu under Stefans fotogalleri och en ny flik Australien3. Fler blomsterbilder ligger uppe på blomsidan.

Vi ses på Margaret Rivers vingårdar snart.

I Perth har vi under en veckas tid fått bo hos Erik, en nästan släkting till Stefan (hur man nu kan vara det), son till hans morbrors andra fru. Via honom har vi fått ta del av familjelivet i Australien.

Bland annat har vi följt med på ett par barnkalas och genom det fått träffa och umgås med Eriks barn. Det första arrangerades i en vacker park med Harry Potter som tema 

 

 

Här är Cloudy

 

och

 

 

Arlo

 

 

 

 

Vi har även fått träffa Eriks nära vänner Rick och Kylie. Vi hade en magisk kväll med picknick vid stranden. På bilden ses från höger, Annika, Kylie, Rick och Erik.

 

 

Barnen hade det lika kul. På bilden är Rick och Kylie med deras barn.

 

 

 

Vi stannade tills dess solen gått ner

 

 

 

 

Då vi turistat Perth har vi besökt marint museum, botanisk park och framför allt Rottnest Island.

 

 

 

Rottnest Island ligger 30 minuters båtfärd utanför Perth och har fått sitt namn efter Holländare som trodde att djuren Quokkas var gigantiska råttor, men de är snarare en kängurusort.

 

Havet som sköljer in över öns stränder kommer mestadels från Antarktis och är fullständigt kristallklart och inte bara semesterfirare badar och snorklar här,

 

det gör även sälarna.

Fler bilder är upplagda på fotogalleriet.

 

 

Vi har har under tiden i Perth även under en kväll lyckats träffa våra goda vänner Mita och Karin från Sverige, då vi råkar vara i samma stad under samma korta tid.

Men nu inträder nästa fas vilket innebär en bilfärd utmed sydkusten till Sydney. Vi har köpt oss en Toyota Camry 2005 som är fullständigt genomgången av en mekaniker så att den säkert tar oss den långa sträckan. Vi ses under vägen.

Under den sista veckan med vår campervan, har vi långsamt stävat mot Perth. Vi har upplevt olika vatteneffekter där bakterier är inblandade.

I Shark Bay finns en mycket speciell vattenmiljö som orsakas av avdunstning av havsvattnet, som gör det oerhört salt. Bara cyanobakterier överlever och de tros vara starten till liv på jorden då de avsöndrar syre. Så så här kan det ha sett ut en gång i begynnelsen.

Vidare söderut i Gregory fann vi den stora rosa sjön. Du kanske misstänker att bilden är Photoshopad, men icke så. Sjön är så rosa som bilden visar och det beror även här på en sorts bakterie i vattnet.

 

Andra mycket speciella naturfenomen på vägen såg vi vid Cervantes. The Pinnacle dessert. Hårda stenstoder som kommer upp ur sanden. Ingen vet exakt hur de uppkommit, men en trolig teori handlar om att de ursprungligen är rotsystem från träd som samlat på sig mineraler och under hårt tryck och miljontals år har blivit hårdare är kalkstenen omkring.

Norr om Perth finns ett stort område som är berömt för sina “wild flowers”. Det är områden där naturen självt är trädgårdsmästare. Vi kom en aning sent för att se det mesta av markblommor, men i

 

Badgingarra NP fick vi en 3 kilometers vandring med mängder av vackra blommor. Se fler bilder under Stefans fotogalleri/
Naturfoto/Blommor.

 

Nu tar den första delen av vår Australienresa slut, men nästa fas står redan vid dörren.